Yrjö Leino

Yrjö Leino.

Yrjö Kaarlo Leino, född 28 januari 1897 i Helsingfors, död 28 juni 1961 i Helsingfors, var en finländsk politiker. Leino var Finlands inrikesminister 1946–1948.

Biografi

Yrjö Leino växte upp i en arbetarfamilj i Helsingfors och anslöt sig 1926 till Finlands kommunistiska parti, som medlem 355. Efter kriget utnämndes han till inrikesminister år 1946, men tvingades avgå 1948 efter att han hade infiltrerat statspolisen med sina anhängare. Samma år hade han under ett besök i Moskva fallit i onåd i Kreml, ett faktum som underlättade hans entledigande.^[1]

Yrjö Leino skrev sina memoarer under 1950-talet, men på grund av det känsliga utrikespolitiska läget och relationerna till Sovjetunionen stoppade förlaget boken som redan var tryckt i 12 400 exemplar. Hela upplagan arkiverades och brändes efter Leinos död, endast ett fåtal exemplar bevarades. I stället cirkulerade en förkortad version (153 sidor, mot originalets 262) i maskinskriven form i Finland.

Han var gift tre gånger, bland annat med Hertta Kuusinen 1945–1950. Sonen Olle Leino utgav 1973 en biografi över honom.

Källor

Litteratur

• Leino, Olle: Vem tackar Yrjö Leino. A&K, 1973.
• Meinander, Henrik: Finlands Historia. Schildts.

Noter

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Yrjö Leino.
  Bilder & media
• ”Leino, Yrjö”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4204-1416928956810 
• Leino, Yrjö i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0