Sveriges statsminister

Sveriges statsminister
Sveriges lilla riksvapen
Nuvarande Ulf Kristersson sedan 18 oktober 2022
Regeringschef Myndighetschef för Regeringskansliet
Titel	1975– Herr statsminister 1876–1974 Hans Excellens statsministern (Ännu i internationella sammanhang)
Residens	Sagerska huset
Säte	Rosenbad
Utses av	Sveriges riksdag statsministeromröstning med negativ parlamentarism
Underställd	Sveriges riksdag
Mandatperiod	Ingen begränsning
Förste innehavare	Louis De Geer d.ä.
Inrättat	20 mars 1876
Ställföreträdare	Statsministerns ställföreträdare
Webbplats	www.regeringen.se

Sveriges statsminister är Sveriges regeringschef. Statsministern leder regeringen, vars statsråd utses av statsministern, samt är myndighetschef för Regeringskansliet. Sedan 1975 väljs statsministern av riksdagen på talmannens förslag, och det är talmannen som utfärdar förordnandet på riksdagens vägnar.

Ämbetet som Sveriges statsminister inrättades den 20 mars 1876.^[1] Statsministern blev chef för regeringen. Fram till dess hade det funnits två statsministrar, en justitiestatsminister, som då statsministerposten infördes i stället blev justitieminister och en utrikesstatsminister som då i stället blev utrikesminister, men även om de två formellt var de främsta ministrarna hade ingen av dem fungerat som regeringschef. Fram till 1876 leddes regeringens arbete av statschefen (Konungen), regeringen kallades även fram till 1974 officiellt för Kungl. Maj:t..

Historia

Statsminister Per Albin Hansson med sin ministär i konselj med Kung Gustaf V i Konseljsalen på Stockholms slott 1938.

1809 infördes i Sverige genom den nya regeringsformen titlarna justitiestatsminister och utrikesstatsminister, som ersatte den tidigare kanslipresidenten. Dessa var de främsta ledamöterna av Statsrådet (regeringen) men hade inte ställning av regeringschef, vilket istället tillföll kungen. Utrikesstatsministern blev den högste ämbetsmannen inom Kunglig Majestäts kansli samtidigt som den informella positionen som den ledande ministern kunde flyta mellan olika statsråd, om nu en sådan position återfanns, men i och med Louis De Geers tillträde som justitiestatsminister 1858 började just denna post anses vara statsrådets främsta.

Vid en reform av 1809 års regeringsform under 1876 bestämdes det att det skulle finnas en statsminister, som skulle vara den främste inom ministären i Statsrådet, medan ett annat statsråd blev chef för justitiedepartementet (och därmed kom att kallas justitieminister).

Utrikesstatsministern blev minister för utrikes ärendena, i dagligt tal utrikesminister. Sveriges förste statsminister blev just Louis De Geer, som fram till dess hade varit justitiestatsminister. Han tillträdde posten den 20 mars 1876.^[3]

Under åren 1876 till 1974 var statsministerns officiella titel "Hans Excellens statsministern". Totalt fanns det tre personer med excellenstitel "excellenserna", som förutom statsministern var ministern för utrikes ärendena och riksmarskalken. Den siste statsministern som i Sverige brukade excellenstiteln var Olof Palme.

• 

  Rosenbad i Stockholm är statsministerns huvudsakliga arbetsplats, sedan 1981.

• 

  Sagerska huset i Stockholm, statsministerns officiella residens, sedan 1995.

• 

  Harpsund i Flens kommun donerades 1953 till staten av industrimannen Carl August Wicander för att användas som statsministerns rekreationsbyggnad.

• 

  Den mest berömda roddturen vid Harpsund av dem alla. Nikita Chrusjtjov, Sovjets parti- och regeringschef tillsammans med Sveriges statsminister Tage Erlander samt en tolk, juni 1964.^[4]

• 

  Statsminister Ingvar Carlsson och hustrun Ingrid tillsammans med USA:s president Ronald Reagan och hustrun Nancy vid inträdet till statsbanketten i Vita huset den 9 september 1987.

Ämbetet

Utse statsminister

Den demokratiska processen för att utse Sveriges statsminister regleras i regeringsformen, som är en av landets grundlagar.

• Talmannen lämnar ett förslag till riksdagen på en kandidat till statsminister. Detta efter att innan det ha haft samråd med företrädarna (ofta partiledarna) för partigrupperna i riksdagen, samt därefter ha diskuterat detta med vice talmännen.^[5]
  • För att en person ska kunna utses till statsminister måste denne vara svensk medborgare och inte vara anställd eller ha förtroenderubbande uppdrag.^[6]

• Riksdagen röstar om talmannens förslag till statsminister. Om mer än hälften av riksdagsledamöterna röstar nej till den som föreslagits, blir kandidaten inte statsminister.^[7] Efter ett riksdagsval skall detta steg ske senast två veckor efter att den nyvalda riksdagen samlats.^[8]

• Den förordnade statsministern utser på egen hand vilka som ska bli statsråd, alltså medlemmar i den kommande regeringen. Den tillträdande statsministern skall meddela riksdagen vilka de blivande statsråden är.^[9] Respektive statsråd beskrivs då ofta samtidigt även som minister ansvarig för vissa politiska frågor eller chef för visst departement.^[10]

• Under en regeringsskifteskonselj, som är ett sammanträde där statschefen är ordförande och förordnade statsminister och statsråd deltar, blir slutligen regeringen som helhet utsedd. Om inte statschefen kan genomföra konseljen, träder talmannen in i dennes ställe. Talmannen deltar också normalt i konseljen.^[9]

• Talmannen utfärdar förordnande som statsminister på riksdagens vägnar.^[9]

Regeringsskiftet sker vid konseljen på slottet, då statschefen konstaterar att regeringsskifte har ägt rum.^[11]

Stegen av händelser anges ovan i samma sekvens som de återfinns i regeringsformens lagtext. Dock har talmannen i praktiska händelseförlopp utfärdat förordnandet redan direkt efter att riksdagen godkänt statsminister genom omröstning.

Entledigande

Statsministerns och statsrådens entledigande regleras i regeringsformen 6 kap. §§ 7–9.

• Om riksdagen förklarar att statsministern eller något annat statsråd inte har riksdagens förtroende, ska talmannen entlediga statsrådet. Om regeringen inom en vecka från misstroendeförklaringen beslutar om extra val till riksdagen ska något entledigande inte ske.^[12]
• Talmannen entledigar statsministern om denne begär entledigande. Om statsministern entledigas eller dör ska talmannen entlediga de övriga statsråden. Statsministern och statsråden upprätthåller sina befattningar i en övergångsregering tills den nya regeringen tillträder.^[13]
• En nyvald riksdag ska senast två veckor efter det att den samlats genom omröstning pröva frågan om statsministern har tillräckligt stöd i riksdagen. Om mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar nej, ska statsministern entledigas.^[8]

Uppgifter

Sveriges statsskick
Denna artikel ingår i en artikelserie
Grundlagarna
Regeringsformen
Tryckfrihetsförordningen
Yttrandefrihetsgrundlagen
Successionsordningen
Ceremoniell makt
Statschefen
Verkställande makt
Regeringen
Statsministern
Statsråden
Regeringskansliet
Förvaltningsmyndigheterna
Lagstiftande makt
Riksdagen
Riksdagsordningen
Riksdagens talman
Riksdagens utskott
Riksbanken
Riksrevisionen
Dömande makt
Domstolsväsen
Högsta domstolen
Högsta förvaltningsdomstolen
Administrativ indelning
Staten
Län · Regioner
Kommuner
Övrigt
Europakonventionen
Europeiska unionen
Förenta nationerna
Post- och Inrikes Tidningar
Svensk författningssamling
Sverigeportalen

Statsministern har till främsta uppgift att leda regeringen och att utse dess statsråd. Statsministern har befogenhet att ensam tillsätta och avskeda statsråd och behöver inte riksdagens stöd för detta. Riksdagen kan dock när som helst välja att avsätta ett enskilt statsråd eller statsministern. Avsätts statsministern tvingas även hela regeringen avgå. Statsministern har också till uppgift att regelbundet hålla statschefen underrättad om rikets angelägenheter.

Enligt regeringsformen

• Statsministern ska hålla Statschefen underrättad om rikets angelägenheter, och statschefen ska konsultera statsministern före utlandsresa.^[14]
• Regeringen består av statsministern och övriga statsråd. Statsministern tillsätter statsråden.^[15] En tillträdande statsminister ska så snart som möjligt tillkännage sina tillträdande statsråd inför riksdagen.^[9]
• Ett statsråd (inklusive statsminister) måste vara svensk medborgare och får inte ha uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba dennes förtroende.^[6]
• Ett statsråd ska entledigas vid begäran till statsministern. Statsministern har rätt att entlediga statsråd efter eget tycke.^[16] Om statsministern dör eller entledigas så entledigas samtliga statsråd av talmannen.^[17]
• Statsministern kan bland statsråden utse en ställföreträdare som kan tillfälligt rycka in för statsministern vid förhinder.^[18]
• För att biträda statsministern, statsråden och beredningen av regeringsärenden finns Regeringskansliet.^[19]
• Regeringsärenden avgörs av regeringen vid regeringssammanträden.^[20] Statsministern är sammankallande och ordförande vid regeringssammanträde och det krävs närvaro av minst 5 statsråd för beslutsförighet.^[21]
  • Med undantag för vad som faller under "särskilda regeringsbeslut" enligt Lag (2014:341) om beslut i särskilda regeringsärenden som kan tas enrådigt av chefen för Försvarsdepartementet under statsministerns överinseende.^[20]
• Statsministern utser bland statsråden departementschefer.^[22] Normalt är departementschefer föredragande vid regeringssammanträden för ärenden tillhörande sitt departement, men statsministern kan förordna att ärenden ska föredras av annat statsråd än departementschef.^[23]
• Författningar, propositioner och andra beslut ska för att äga giltighet skrivas under av statsministern eller annat statsråd "på regeringens vägnar".^[22]
  • Genom förordning kan dock uppdras åt tjänsteman att skriva under handlingar "på regeringens vägnar".^[24]
• Statsministern ska när riket befinner sig i krig, om möjligt, informeras att Krigsdelegationen trätt i riksdagens ställe.
  • Om Krigsdelegationens ledamöter hindras att mötas på grund av krigsförhållanden meddelas beslutet av regeringen.
  • Om riket befinner sig i krigsfara fattas beslut av statsministern i förening med sex av Utrikesnämndens ledamöter.^[25]

Enligt riksdagsordningen

• Statsministern ska avge en regeringsförklaring vid riksmötets öppnade, om det inte finns särskilda skäl att avstå från detta.^[26]
• Statsministern bestämmer om annan än ledamot av Utrikesnämnden (inklusive suppleant, statsråd eller tjänsteman) får äga tillträde till nämndens möten som sker bakom lyckta dörrar.^[27]

Europeiska unionen

I egenskap av regeringschef företräder statsministern Sverige i Europeiska rådet, Europeiska unionens regelbundna toppmöten mellan unionens stats- eller regeringschefer.

Arvode

Arvodet för statsministern och övriga statsråd fastställs årligen av statsrådsarvodesnämnden, som är ett organ under riksdagen. Från och med 1 januari 2022 är statsministerns arvode 184 000 SEK per månad.^[28]

Tidigare belopp

Beloppen omräknade till ungefärligt penningvärde år 2020 inom parentes.^[29]

Residens

Sedan 1995 har Sveriges statsminister haft sitt officiella residens i Sagerska huset som ligger i centrala Stockholm. Ämbetsinnehavaren har även tillgång till herrgården Harpsund i Södermanland, vilken fungerar som rekreationsbostad sedan den donerades för detta ändamål till riksdagen 1953.

Lista över Sveriges statsministrar

För statsministerämbetena före 1876, se Justitiestatsminister och Utrikesstatsminister.

I Sverige väljs statsministern av riksdagsledamöterna i en statsministeromröstning med negativ parlamentarism, det vill säga det räcker att färre än hälften av ledamöterna röstar emot statsministern, men i teorin behöver ingen rösta för.

En statsministerkandidat presenterar en sonderingsrapport till talmannen för att visa att det finns möjlighet att det blir färre än hälften röster emot. Den valde statsministern gör en regeringsförklaring och presenterar den nya regeringens statsråd inom ett par eller någon dag. Därefter hålls en skifteskonselj där regeringsbytet formellt genomförs tillsammans med statschefen. I statsministeromröstningen 24 november 2021 valdes Magdalena Andersson från Socialdemokraterna som första kvinna att bli statsminister i syfte att bilda regering med Miljöpartiet. Innan regeringsförklaringen och skifteskonseljen genomförts hoppade Miljöpartiet av regeringsbildningen. Magdalena Andersson valde att be talmannen om att entledigas från uppdraget eftersom förutsättningarna för omröstningen ändrats. Hon menade att eftersom en koalitionsregering skulle ha avgått om ett regeringsparti hoppat av borde det gälla även en statsminister som inte tillträtt. Hennes begäran om entledigande accepterades av talmannen.^[30]

	Statsminister	Tillträdde	Avgick	Parti		Regering	Ref
	Louis De Geer d.ä.	20 mars 1876	19 april 1880		Partilös	De Geer d.ä. II	[31]
	Arvid Posse	19 april 1880	13 juni 1883		Lantmannapartiet	Posse	[32]
	Carl Johan Thyselius	13 juni 1883	16 maj 1884		Partilös	Thyselius	[33]
	Robert Themptander	16 maj 1884	6 februari 1888		Partilös	Themptander	[34]
	Gillis Bildt	6 februari 1888	12 oktober 1889		Partilös	G. Bildt	[35]
	Gustaf Åkerhielm	12 oktober 1889	10 juli 1891		Protektionistiska partiet	Åkerhielm	[36]
	Erik Gustaf Boström	10 juli 1891	12 september 1900		Lantmannapartiet	Boström I	[37]
	Fredrik von Otter	12 september 1900	5 juli 1902		Partilös	von Otter	[38]
	Erik Gustaf Boström	5 juli 1902	13 april 1905		Lantmannapartiet	Boström II	[37][38]
	Johan Ramstedt	13 april 1905	2 augusti 1905		Partilös	Ramstedt	[38]
	Christian Lundeberg	2 augusti 1905	7 november 1905		Protektionistiska partiet	Lundeberg	[38]
	Karl Staaff	7 november 1905	29 maj 1906		Liberala samlingspartiet	Staaff I	[38]
	Arvid Lindman	29 maj 1906	7 oktober 1911		Lantmanna- och borgarepartiet	Lindman I	[38]
	Karl Staaff	7 oktober 1911	17 februari 1914		Liberala samlingspartiet	Staaff II	[38]
	Hjalmar Hammarskjöld	17 februari 1914	30 mars 1917		Partilös	Hammarskjöld	[38]
	Carl Swartz	30 mars 1917	19 oktober 1917		Nationella partiet	Swartz	[38]
	Nils Edén	19 oktober 1917	10 mars 1920		Liberala samlingspartiet	Edén	[38]
	Hjalmar Branting	10 mars 1920	27 oktober 1920		Socialdemokraterna	Branting I	[38]
	Louis De Geer d.y.	27 oktober 1920	23 februari 1921		Partilös	De Geer d.y.	[38]
	Oscar von Sydow	23 februari 1921	13 oktober 1921		Partilös	von Sydow	[38]
	Hjalmar Branting	13 oktober 1921	19 april 1923		Socialdemokraterna	Branting II	[38]
	Ernst Trygger	19 april 1923	18 oktober 1924		Nationella partiet	Trygger	[38]
	Hjalmar Branting	18 oktober 1924	24 januari 1925		Socialdemokraterna	Branting III	[38]
	Rickard Sandler	24 januari 1925	7 juni 1926		Socialdemokraterna	Sandler	[38]
	Carl Gustaf Ekman	7 juni 1926	2 oktober 1928		Frisinnade folkpartiet	Ekman I	[38]
	Arvid Lindman	2 oktober 1928	7 juni 1930		Lantmanna- och borgarepartiet	Lindman II	[38]
	Carl Gustaf Ekman	7 juni 1930	6 augusti 1932		Frisinnade folkpartiet	Ekman II	[38]
	Felix Hamrin	6 augusti 1932	24 september 1932		Frisinnade folkpartiet	Hamrin	[38]
	Per Albin Hansson	24 september 1932	19 juni 1936		Socialdemokraterna	Hansson I	[38]
	Axel Pehrsson-Bramstorp	19 juni 1936	28 september 1936		Bondeförbundet	Pehrsson-Bramstorp	[38]
	Per Albin Hansson	28 september 1936	6 oktober 1946 †		Socialdemokraterna	Hansson II, Hansson III, Hansson IV	[38]
	Östen Undén (tf.)[n 1]	6 oktober 1946	11 oktober 1946		Socialdemokraterna	Hansson IV
	Tage Erlander	11 oktober 1946	14 oktober 1969		Socialdemokraterna	Erlander I, Erlander II, Erlander III	[38]
	Olof Palme	14 oktober 1969	8 oktober 1976		Socialdemokraterna	Palme I	[38]
	Thorbjörn Fälldin	8 oktober 1976	18 oktober 1978		Centerpartiet	Fälldin I	[38]
	Ola Ullsten	18 oktober 1978	12 oktober 1979		Folkpartiet	Ullsten	[38]
	Thorbjörn Fälldin	12 oktober 1979	8 oktober 1982		Centerpartiet	Fälldin II, Fälldin III	[38]
	Olof Palme	8 oktober 1982	28 februari 1986 †		Socialdemokraterna	Palme II	[38]
	Ingvar Carlsson	1 mars 1986[n 2]	4 oktober 1991		Socialdemokraterna	Carlsson I, Carlsson II	[38]
	Carl Bildt	4 oktober 1991	7 oktober 1994		Moderaterna	C. Bildt	[38]
	Ingvar Carlsson	7 oktober 1994	22 mars 1996		Socialdemokraterna	Carlsson III	[38]
	Göran Persson	22 mars 1996	6 oktober 2006		Socialdemokraterna	Persson	[38]
	Fredrik Reinfeldt	6 oktober 2006	3 oktober 2014		Moderaterna	Reinfeldt	[38]
	Stefan Löfven	3 oktober 2014	30 november 2021 [n 3]		Socialdemokraterna	Löfven I, Löfven II, Löfven III	[39]
	Magdalena Andersson	30 november 2021	18 oktober 2022		Socialdemokraterna	Andersson	[40]
	Ulf Kristersson	18 oktober 2022	nuvarande		Moderaterna	Kristersson

Statistik

Tidigare statsministrar som återkommit som annat statsråd

Nedan följer en lista över tidigare statsministrar som har tjänstgjort som statsråd under en annan statsminister.

• Arvid Lindman, utrikesminister 1917 (statsminister 1906–1911, 1928–1930)
• Ernst Trygger, utrikesminister 1928–1930 (statsminister 1923–1924)
• Rickard Sandler, utrikesminister 1932–1936, 1936–1939 (statsminister 1925–1926)
• Axel Pehrsson-Bramstorp, jordbruksminister 1936–1945 (statsminister juni–september 1936)
• Ola Ullsten, utrikesminister 1979–1982 (statsminister 1978–1979)
• Carl Bildt, utrikesminister 2006–2014 (statsminister 1991–1994)

Se även

• Lista över adliga statsministrar i Sverige
• Statsministerns ställföreträdare (Sverige)
• Sveriges regering
• Danmarks statsminister
• Finlands statsminister
• Islands statsminister
• Norges statsminister
• Premiärminister

Noter

Referenser

Webbkällor

• Regeringsformen (förkortas RF) (SFS 1974:152) (lagen.nu)
• Statens offentliga utredningar 2007:42 Från statsminister till president? Sveriges regeringschef i ett jämförande perspektiv, (hämtad 2012-02-22)

Externa länkar

• Sveriges regeringar under 1900-talet

v • r Sveriges statsministrar (lista) 1809 års regeringsform (1876–1974) Louis De Geer d.ä. (1876–1880) · Arvid Posse (1880–1883) · Carl Johan Thyselius (1883–1884) · Robert Themptander (1884–1888) · Gillis Bildt (1888–1889) · Gustaf Åkerhielm (1889–1891) · Erik Gustaf Boström (1891–1900) · Fredrik von Otter (1900–1902) · Erik Gustaf Boström (1902–1905) · Johan Ramstedt (april–augusti 1905) · Christian Lundeberg (augusti–november 1905) · Karl Staaff (1905–1906) · Arvid Lindman (1906–1911) · Karl Staaff (1911–1914) · Hjalmar Hammarskjöld (1914–1917) · Carl Swartz (mars–oktober 1917) · Nils Edén (1917–1920) · Hjalmar Branting (mars–oktober 1920) · Louis De Geer d.y. (1920–1921) · Oscar von Sydow (februari–oktober 1921) · Hjalmar Branting (1921–1923) · Ernst Trygger (1923–1924) · Hjalmar Branting (1924–1925) · Rickard Sandler (1925–1926) · Carl Gustaf Ekman (1926–1928) · Arvid Lindman (1928–1930) · Carl Gustaf Ekman (1930–1932) · Felix Hamrin (augusti–september 1932) · Per Albin Hansson (1932–1936) · Axel Pehrsson-Bramstorp (juni–september 1936) · Per Albin Hansson (1936–1946) · Tage Erlander (1946–1969) · Olof Palme (1969–1976) 1974 års regeringsform (1975–idag) Olof Palme (1969–1976) · Thorbjörn Fälldin (1976–1978) · Ola Ullsten (1978–1979) · Thorbjörn Fälldin (1979–1982) · Olof Palme (1982–1986) · Ingvar Carlsson (1986–1991) · Carl Bildt (1991–1994) · Ingvar Carlsson (1994–1996) · Göran Persson (1996–2006) · Fredrik Reinfeldt (2006–2014) · Stefan Löfven (2014–2021) · Magdalena Andersson (2021–2022) · Ulf Kristersson (2022–)

v • r Sveriges regering, departement och statsråd Regeringskansliet 1626–1801: Kanslikollegium · 1801–1975: Kunglig Majestäts kansli Nuvarande departement Arbetsmarknadsdepartementet · Finansdepartementet · Försvarsdepartementet · Justitiedepartementet · Kulturdepartementet · Landsbygds- och infrastrukturdepartementet · Klimat- och näringslivsdepartementet · Socialdepartementet · Utbildningsdepartementet · Utrikesdepartementet Övriga avdelningar Förvaltningsavdelningen · Statsrådsberedningen Tidigare departement Bostadsdepartementet · Budgetdepartementet · Civildepartementet (1840–1920) · Civildepartementet (1950–1998) · Ecklesiastikdepartementet · Ekonomidepartementet · Folkhushållningsdepartementet · Handelsdepartementet · Industridepartementet · Infrastrukturdepartementet · Inrikesdepartementet · Integrations- och jämställdhetsdepartementet · Jordbruksdepartementet · Kommundepartementet · Kommunikationsdepartementet · Lantförsvarsdepartementet · Miljödepartementet · Miljö- och energidepartementet · Miljö- och naturresursdepartementet · Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet · Närings- och handelsdepartementet · Sjöförsvarsdepartementet · Utbildnings- och kulturdepartementet Föregångare Ecklesiastikexpeditionen · Handels- och finansexpeditionen (Handelsexpeditionen) · Kammarexpeditionen (Civilexpeditionen) · Krigsexpeditionen · Nedre justitierevisionen (Revisionsexpeditionen) · Konungens kabinett för den utrikes brevväxlingen (Utrikesexpeditionen, Första utrikesexpeditionen, Tyska utrikesexpeditionen) Statsråd Regeringschef Statsminister Departementschefer Arbetsmarknadsminister · Energi- och näringsminister · Finansminister · Försvarsminister · Justitieminister  · Kulturminister · Landsbygdsminister · Socialminister · Utbildningsminister · Utrikesminister Övriga statsråd Biståndsminister · Bostadsminister · Civilminister · Demokratiminister · Digitaliseringsminister · EU-minister · Finansmarknadsminister · Idrottsminister · Infrastrukturminister · Integrationsminister · Jämställdhetsminister · Klimatminister · Konsumentminister · Migrationsminister · Miljöminister · Minister för nordiskt samarbete · Rymdminister · Samfundsminister · Skolminister · Socialförsäkringsminister · Ungdomsminister · Utrikeshandelsminister Historiska departementschefer Budgetminister · Ecklesiastikminister · Ekonomiminister · Folkhushållningsminister · Handelsminister · Industriminister · Inrikesminister · Jordbruksminister · Justitiestatsminister · Kommunminister · Kommunikationsminister · Krigsminister · Sjöminister · Utrikesstatsminister Övriga historiska statsråd i urval Folkhälsominister · Invandrarminister · Planminister · Samordningsminister · Skatteminister Tidigare rådsämbeten Hovkansler · Justitiekansler · Kabinettssekreterare · Kanslipresident · Kansliråd · Ombudsråd · Riksföreståndare · Riksmarskalk · Riksråd · Riksämbetsman (Riksdrots - Riksmarsk - Riksamiral - Rikskansler - Riksskattmästare) Regeringen Kristersson · Sveriges statsministers ställföreträdare · Sveriges statssekreterare · Sveriges förvaltningsmyndigheter

v • r Sveriges regering (Regeringen Kristersson) Statsminister Ulf Kristersson (M) Statsministerns ställföreträdare Ebba Busch (KD) Departementschefer Johan Pehrson (L) · Elisabeth Svantesson (M) · Pål Jonson (M) · Gunnar Strömmer (M) · Ebba Busch (KD) · Parisa Liljestrand (M) · Peter Kullgren (KD) · Jakob Forssmed (KD) · Mats Persson (L) · Tobias Billström (M) Övriga statsråd Jessika Roswall (M) · Paulina Brandberg (L) · Erik Slottner (KD) · Niklas Wykman (M) · Carl-Oskar Bohlin (M) · Maria Malmer Stenergard (M) · Romina Pourmokhtari (L) · Andreas Carlson (KD) · Acko Ankarberg Johansson (KD) · Camilla Waltersson Grönvall (M) · Anna Tenje (M) · Lotta Edholm (L) · Johan Forssell (M)