Principen om tilldelade befogenheter

Principen om tilldelade befogenheter är en grundläggande princip inom europeisk unionsrätt. Principen innebär att Europeiska unionen och dess institutioner får vidta åtgärder endast inom de områden där de har tilldelats befogenhet att göra så av medlemsstaterna. Alla rättsakter som antas måste ha en rättslig grund i unionens fördrag eller i en annan rättsakt, som har en rättslig grund som kan härledas till fördragen.^[1][2] Varje befogenhet som inte har tilldelats unionen tillhör medlemsstaterna.

Principen om tilldelade befogenheter fastställs i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen.^[3]

Utöver principen om tilldelade befogenheter styrs unionens befogenheter även av proportionalitetsprincipen (som innebär att unionen inte får vidta åtgärder som går längre än vad som är nödvändigt för att nå unionens mål) och subsidiaritetsprincipen (som innebär att unionen inte får vidta åtgärder inom sina icke-exklusiva befogenhetsområden om syftet med åtgärderna bättre uppnås av medlemsstaterna själva).

Se även

• Befogenhet
• Europeiska unionens befogenhetsområden
• Proportionalitetsprincipen
• Subsidiaritetsprincipen

Referenser

EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.